Sophia - Nov. 05 04: Lille Vega, Copenhagen (DK) (+ string quartet) with The Album Leaf

Review
Ibland är det bara 30 trappsteg till ett musikaliskt helvete, lika många trappsteg som leder upp till Lille Vega och i början av konserten befinner sig frontfiguren Robin Proper Sheppard på gränsen till ett misslyckande.
I inledande Wind in Your Sail från turnéalbumet Collections:one hinner Robin bara avverka ett par ackord innan en person i publiken som pratar i mobiltelefon får sångare att avbryta låten. Men med charm, humor och en stor portion sarkasm förnedrar Robin mobiltelefonmannen inför hela publiken och jämför händelsen med förra spelningen i Köpenhamn då det var två i publiken som störde spelningen på samma sätt. Efter utskällningen fortsätter låten som om ingenting har hänt.
Men en olycka kommer sällan ensam. I andra låten, Fool från senaste riktiga skivan People Are Like Seasons, är det dags igen. Den här gången är det tekniska problem som avbryter låten en stund men inte heller den här gången blir avbrottet pinsamt eller drar ner på stämningen. Istället är det början på oemotståndligt vacker konsert.
Sophia spelar på lyssnarnas känslor och det är så dystert att det stundtals svartnar i hjärtat. Och Robin Proper Sheppard har all anledning att vara dyster i själen. Karriären tog fart i den Londonbaserade gruppen The God Machine i början av 90-talet och det närmaste jag någonsin kommer att komma en konsert med The God Machine är när Sophia framför Desert Song version 2, den första versionen finns på The God Machines debutalbum Scenes from the Second Storey. The God Machine var en trio som levde i en musikalisk värld av mörk, psykedelisk rock men som dessvärre bara hann släppa två skivor innan döden gjorde entré och tog basisten Jimmy Fernandez med sig. Robin begravde sin sorg i det nya projektet Sophia som blev en melankolisk terapi som fortfarande hjälper honom vidare i livet.
Konserten på Vega är flyttad från den stora salen till den betydligt mindre och i efterhand visar det sig vara ett utmärkt beslut. Sophias avskalade och stämningsfyllda musik gör sig bäst i små utrymmen där publiken får en chans att komma sina favoriter nära. Och det är inget fel på publikens kärlek, i varje fall från dem som inte pratar i mobiltelefoner. Sheppard trollbinder sin flock och publiken svarar genom att i ett stillsamt gungande kollektiv njuta av varje ton som sipprar ut från högtalarna. Det är en laddad stämning som sprider sig i lokalen. Musiken gör de som har någon att hålla om extra kärleksfulla men gör att de ensamma känner sig ännu mer ensamma. Sophia spelar en deppig höstmusik som värmer.
Robin Proper Sheppard avslutar spelningen med en akustisk gitarr, enbart uppbackad av kvällens stråktrio och framför en magisk version av So Slow från Sophias debutskiva Fixed Water.
Ibland är det bara 30 trappsteg till en musikalisk himmel.
Andreas Eriksson, Groove.se